- Det uppskattas att 300 000 individer söker vård årligen i Sverige på grund av ett fall. Det säger Magnus Stenhagen som undersökt orsak och verkan när det gäller fallolyckor bland äldre.
Det dör årligen fem gånger så många i fallolyckor som i trafikolyckor och de flesta som omkommer är äldre. De äldre som faller och överlever löper hög risk att ha drabbats av allvarliga fysiska skador och att ha fått en sådan törn på självförtroende och självständighet att livskvaliteten allvarligt försämrats.
Magnus Stenhagen, bilden, är läkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö och forskare vid Lunds universitet. Han har i sin doktorsavhandling tittat närmare på orsakerna bakom att så många äldre faller och vad man kan göra åt det.
Kvinnor faller mer än män
Magnus Stenhagen började med att undersöka sambandet mellan 38 olika så kallade riskfaktorer och sannolikheten att en äldre person faller. Det framkom då att kvinnor faller mer än män, att risken ökar vid högre ålder, vid nersatt rörlighet och långsam gånghastighet samt vid konsumtion av neuroleptiska läkemedel som är sådana som används vid allvarliga psykiska besvär. Ju fler riskfaktorer den äldre personen omfattade desto högre risk att falla.
Vid en fördjupad analys och uppföljning några år senare visade det sig att pågående medicinering med neuroleptiska läkemedel är den enskilt starkaste riskfaktorn för fall.
- Fyndet är kliniskt relevant då flera av dessa preparat används för att medicinera orostillstånd hos äldre och dementa, trots att medicinsk behandling av dessa tillstånd har tvivelaktig effekt, säger Magnus Stenhagen.
Hjärtsvikt visade sig vara en annan betydande riskfaktor för fall.
- Detta fynd, som är sparsamt rapporterat tidigare, är viktigt då hjärtsvikt är en sjukdom som ökar markant i en åldrande befolkning, säger Magnus Stenhagen. Äldre är samtidigt känsliga för bieffekter från läkemedel som används för att behandla hjärtsvikt.
Fler orsaker kan ligga bakom
De äldre som fallit och skadat sig på olika sätt hade sex år efter olyckan en betydligt sämre hälsorelaterad livskvalitet och livstillfredställelse både vid starten och efter sex år, jämfört med dem som inte föll. Hög ålder och multisjuklighet kan dock vara faktorer som till stor del förklarar dessa samband.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen att fallolyckor verkar vara ett betydande hot mot ett frisk och aktivt åldrande.
- Det är därför viktigt att uppmärksamma dessa individer för förebyggande och rehabiliterande åtgärder. Jag upplever att läkarkåren inte har fått upp ögonen för hur stort problemet med fall hos äldre är, avslutar Magnus Stenhagen.
Avhandlingens samtliga delstudier baserades på data från äldrestudien ‘Gott Åldrande i Skåne’ (GÅS) vid avdelningen för geriatrik, Lunds universitet. Denna studie omfattade initialt 2931 slumpvis utvalda män och kvinnor i åldrarna 60-93 år, från fem kommuner i Skåne, vilka genomgick en större hälsoundersökning. Samtliga deltagare inviterades till en uppföljdande undersökning tre och/eller sex år senare. Hembesök erbjöds för att kunna inkludera de allra äldsta och sjukliga. Få tidigare studier av fallolyckor hos äldre är baserat på ett motsvarande material.
Text och bild: Anna-Mi Wendel