Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Geriatriska paradoxer - den hälsosamma övervikten?

Skånskt landskap med mölla.

Att övervikt kan vara skadligt för hälsan känner de flesta till. Nu visar ny forskning från GÅS-projektet att när det gäller äldre är detta en sanning som kanske behöver revideras. Frågan är hur man skall komma fram till att en person är överviktig eller underviktig. Långa eller muskulösa personer väger i regel mer än korta personer och därför är endast vikt inte alltid ett användbart mått för att komma fram till om en person är normalviktig eller inte.

Kroppsmasseindex eller Body Mass Index (BMI) är ett mått som tar hänsyn till både vikt och längd. Ett lägre BMI är förenat med undervikt och ett högre med övervikt. Äldre personer blir ofta kortare med åren vilket kan ge upphov till en missvisande ökning i BMI. Nivetha Natarajan Gavriilidou, som disputerade på en avhandling om kroppsmätning av äldre, använde sig av två olika mått för att kunna beskriva undervikt (BMI <20), normalvikt (BMI 20-25) och övervikt (BMI >25) hos äldre. Dels det traditionella måttet på BMI och dels ett annat där man mäter längden mellan fot och knäled, ett mått som inte ändras när man blir äldre. Det senare uppfattades som ett bättre mått.

Det visade sig att personer som var 80 år och äldre inte missgynnades av att vara överviktiga på samma sätt som yngre eftersom ett BMI mellan 25-30 skyddade mot dödlighet. Detta gällde både för män och kvinnor samt de olika typerna av BMI.